Ekologisk uppfödning av kalkon och gås liknar i mångt och mycket kycklingproduktion och precis som i fallet med kycklingarna är det väldigt få fågeluppfödare i Sverige som har en ekologisk produktion. Detta beror främst på låg avkastning av ekologiska fjäderfän, men även på att det finns en viss risk för smittspridning av exempelvis salmonella. Förhoppningen är ändå att fler småskaliga producenter ska börja föda upp dessa fåglar.

För att få räkna uppfödningen av fjäderfä som ekologisk gäller det att djuren i första hand är födda på en ekologisk gård, men om de inte är det ska de inte vara äldre än tre dagar då de kommer till gården och de ska behandlas och utfodras enligt EU:s riktlinjer från det att de anländer till den ekologiska produktioner. Om fåglarna ska användas till köttproduktion ska uppfödaren tänka på att helst använda sig av fåglar som växer långsamt. Många raser är idag framavlade för att lägga på sig vikt snabbt. Problemen som kan uppstå är att om fågeln blir för tung får den problem med att röra sig. Kalkonerna idag har avlats fram för att bli så tunga att en del av deras naturliga beteenden som att flyga upp på pinne och putsa sig har begränsats avsevärt. Eftersom det finns en tidsgräns för ekologiska fjäderfän innan de får slaktas (100 dagar för kalkon-honor och 140 dagar för kalkonhanar och gäss) mår de långsamt växande fåglarna generellt sett lite bättre då de inte bär på en massa extra vikt.

För all ekologisk köttproduktion säger reglerna att djurens naturliga beteende ska stå i centrum vid utformningen av deras livsmiljö. Stora fåglar som kalkon och gås behöver utrymme att röra sig fritt och få komma ut och picka och krafsa i jorden. Fåglar som simmar i sin naturliga miljö ska ha tillgång till vatten som är stort nog för dem att simma i och i rastgården ska det finnas gräs och buskar. Ett så naturligt liv som möjligt ger friskare djur och friskare natur.